Bipolär sjukdom eller ADHD

Personer med bipolära sjukdomar (oavsett bipolär typ 1 eller bipolär typ 2) kan vara helt besvärsfria mellan sjukdomsepisoderna. Det betyder att man kan fungera helt normalt utan något besvär eller funktionsnedsättning. Sjukdomens förlopp är därför s.k. ”episodiskt”.

Sjukdomsepisoder definieras dock idag utifrån ”polaritet”, d.v.s. om grundstämningen är förhöjd eller sänkt. Vid depression har man ”sänkt grundstämning” och vid mani eller hypomani har man ”förhöjd (eller irritabel) grundstämning”.

Depressiva episoder inom ramen för bipolär sjukdom kan ha vissa egenskaper som är mer representerade jämfört med vanlig s.k. ”unipolär depression”:

• Kortare duration (några månader i genomsnitt, ibland bara några veckor)
• Många återkommande depressioner
• Dålig respons på eller försämring efter insättning av antidepressiva
• Ingen / mindre koppling till stressfaktorer i livet
• Atypiska symtom (ökad aptit, ökad sömn) eller snabb försämring
• Förlossningsdepression

• En manisk/hypoman episod börjar nästan alltid med sömnbrist. Man känner sig utvilad efter några timmars sömn eller sover inte alls, men blir inte trött dagen efter. Sömnbehovet är alltså minskat.
• Man känner sig mer själv-säker än vanligt, upplever att man har bättre förmåga, talang, intelligens m.m. än andra
• Man är lättretlig eller irritabel, känslorna upplevs starkare
• Tankarna rusar i huvudet
• Man pratar mycket och forcerat, det blir ibland svårt för att andra att följa den röda tråden eller avbryta personen
• Man är mer social, utåtriktad eller skämtsam ibland på ett olämpligt sätt
• Man agerar impulsivt. Kan köpa mycket dyra saker, kan engagera sig i farliga sexuella aktiviteter, hamna i slagsmål, köra farligt mm.
• Ökade målinriktade aktiviteter. Man kan göra mer av vad man annars brukar göra. Det är inte ovanligt att man börjar städa eller renovera huset mitt i natten.

Ibland kan man uppleva symtom som hör till båda depression och mani/hypomani samtidigt.
Man kan exempelvis vara mycket irritabel, uppleva sömnbrist och även kan ha djupa hopplöshets- och självmordstankar.

En stor riskfaktor för bipolära sjukdomar är ärftlighet. Risken att drabbas av bipolär sjukdom är ca 10 gånger högre hos personer som har en förstagradssläkting med diagnostiserad bipolär sjukdom. Man vet att det finns en ökad förekomst av affektiva episoder efter stressiga livshändelser. I övrigt är det svårt att påstå att det finns tillförlitlig evidens för en reliabel förklaring när det gäller orsaken till sjukdomen.

Det är inte många kliniker som känner till den egentliga betydelsen av ”rapid-cykling” vid bipolär sjukdom. Att ha varierande grundstämning och snabba humörväxlingar under dagen är inte rapid-cykling och tyder inte på bipolaritet. (Det kan i själva verket vara ett tecken på ADHD, men det tar vi senare). Rapid-cykling innebär att man har minst fyra affektiva episoder (hypomani, mani eller depression) under loppet av ett års tid. Då blir det viktigt med att kolla bakomliggande tyroideafunktion eller om patienten har en pågående antidepressivbehandling som bidrar till dessa episoder.

Vissa patienter beskriver en avvikande respons (samma dag) efter insättning av antidepressiva vilket av patienten ibland kan tolkas som en ”positiv effekt”. Det är en ovanlig och oväntad reaktion på antidepressiva och kan vara ett tecken på att det föreligger bakomliggande bipolaritet.

Behandlingen i sin helhet kan vi spara till en annan artikel men det är viktigt att nämna två huvudpunkter:

• ”Antidepressiva” är associerade med humörsvängningar och instabilitet under den bipolära sjukdomens förlopp.
• Psykoedukation (om episoden, känna igen initiala symtom av återinsjuknanden eller om behandlingsalternativ) och att ha en krisplan för episoder är mycket viktigt.